Lära/Ideologi

Mitt arbete är inte bara ett jobb, det är min passion det är min lära, det är min ideologi. Jag brinner för mitt jobb, jag brinner för hundar, jag brinner för människor. Mitt jobb går ofta ut på att se mönster och lösningar där andra endast ser kaos. Vilket leder texten vidare till den förvirring och kaos om uppfostringsmetoder som ofta uppstår hos hundägare. Innan jag går in på att beskriva olika träningsmetoder vill säga att jag är säker på var jag står idag, jag har satt ner foten Men! Jag kommer alltid att ha mitt fönster öppet och vara ödmjuk inför att lära mig mycket mer om hundar och om oss människor. Jag hoppas du gör likadant.

Hårda eller Mjuka metoder?

Idag finns det inga generella riktlinjer när man jobbar och lever med hund. Det kan man inte påstå att det alltid gör när man lever med barn heller men vi har i alla fall en lag i Sverige sedan 1978 som förbjuder oss att aga barn. Utöver lagen så reagerar majoriteten med motstånd när man ser föräldrar skrämma och hota sina barn.

Innan Anders Hallgren travade in i hundägarnas värld så jobbade nästan alla uteslutet med militant hunduppfostran som präglades av hårda och brutala metoder. Att en hund skulle få ha någon som helst egenkontroll eller kunna påverka husse och matte var helt uteslutet.

Idag pratar man mycket om två olika sätt, hårda och mjuka metoder.

Man kan säga att det nästan har skapats två läger som har väldigt olika inställningar till hur en hund skall behandlas. När man jobbar med hårda metoder eller är kvar i ett konservativt system som Anders Hallgren så rättmätigt kallar det så talas det flitigt om ledarskap, dominans och rangordning.

När hunden inte uppför sig enligt våra ramar eller om man helt enkelt inte förstår sig på hundens beteende så skyller man ofta på dåligt ledarskap och dominansbeteende.

Gamla skolan, hårda metoder

Ska man följa det hårda metodernas troslära så är hundens ständiga vilja och största önskan i livet att få klättra uppåt i rang för att få en högre position inom familjen och bland andra hundar. En hund som bråkar och trycker ner andra hundar kallas ofta dominant, en del hundägare vill gärna tro att en hund som trycker ner valpar uppfostrar valpen. En hund som är lugn och inte gör en större affär av att en hund gör utfall eller kanske lägger sig ner på magen vid hundmöten är enligt denna gamla ”lära” väldigt ranglåg. Ofta är man inte nöjd med något av dessa beteenden utan vill att hunden villkorslöst skall följa ägarens initativ eller s.k. ledaren.

Visar man inte hunden i tidig valpålder vem som bestämmer i familjen så kan hunden göra allt möjligt för att försöka ta över det eftertraktade ledarskapet. Symptom på det kan vara drag i kopplet, strunta i inkallningen, göra utfall mot hundar och människor, morra över maten, vakta överdrivet.

Orsaken till hundens beteende har alltså en väldigt enkel förklaring, det vill säga en patentlösning. Ska man leva och lära efter den gamla skolan så beror problembeteenden nästan alltid på att man har ett dåligt ledarskap eller så ursäktar "man" sin hunds aggression med att den är dominant och ranghög. Råden och "hjälpen" man då får är att man måste stärka sitt eget ledarskap och bästa sättet är att behandla hunden hårdare och tuffare. Det kan även innebära olika ledarskapsövningar. En vanlig övning är att man frestar hunden med en skål mat på marken men när hunden ska gå fram och äta rusar man fram och brottar omkull den. Det kan även vara att ständigt se till att hunden går bakom sin ägare.

Förnärvarande så sänder tv kanaler flitigt hundprogram som förstärker bilden av att det måste finnas en tuff och hård ledare och hundägaren som inte är det blir överröst med hård kritik. Vi har till exempel det amerikanska programmet "The dogwhisperer". Kritiken och förklaringen till Cesar Millans metoder och resultat överlåter jag till artikeln "Hundinstruktörens fula knep- första hjälpen för instruktörer med mindervärdskomplex" skriven av Randi Helen Tillun som har beskrivit och tagit ner dessa "grottmetoder" på ett ypperligt sätt.

Vi har även vårt eget svenska program "Hundskolan" med Barbro Börjesson i spetsen. Två skrivelser med skarp kritik underskrivet av en mängd hundauktoriteter i Sverige samt en skrivelse från Djurskyddet har gått iväg till Sveriges television för att få ett stopp eller ett till program men med ett bredare perspektiv.

Vill du läsa breven till SVT och Randi Helen Tilluns artikel klickar du på Artiklar under Publikationer.

Hundmamman är skoningslös och varje Instruktör är en Alfa

Det "naturligaste" och tydligaste sättet att uppfostra hunden på är att behandla hunden som hundar uppfostrar varandra. Enligt gamla studier ska tiken uppfostra valpen väldigt tufft och hårdhänt. Även det så kalla alfa paret ska vara väldigt auktoritära och dominanta. Straff som brukar hamna under samma uråldriga teori är att ruska hunden i nackskinnet, vrida om/bita i öronen och brotta omkull hunden på rygg. Läs gärna texten "Falska anklagelser mot hundmamman" under Publikationer-Artiklar.

Som jag nämnde tidigare så brukar man rekommendera olika typer av ledarskapsövningar för att stärka sin pondus och sitt ledarskap. Exempel på ledarskapsövningar kan vara att hunden alltid skall gå ut sist genom dörren, hunden ska alltid invänta ett frikommando innan den får sin måltid, hunden skall gå bakom ägaren på promenaden, hunden skall inte ligga i sängen eller i andra möbler och man ska inte hälsa på hunden när man kommer hem. Dessa övningar ska göra det tydligare för hunden att förstå att den är lägst i rang.

Många instruktörer utnyttjar medvetet men säkert även omedvetet hundens naturliga försiktighet och reservation som uppstår när en främmande och auktoritär person tar över kopplet från husse eller matte. Från att hunden varit en vilde i ägarens händer går den fot och beter sig som en marionettdocka. Instruktören spatserar stolt med hunden och ser jätteproffsig och imponerande ut samtidigt som han förklarar för ägaren att hundens omvandling beror på att han är en stark ledare (en del tilltalar sig t.o.m alfaledare) och ägaren känner sig ännu mer usel och blir övertygad om att han måste vara hårdare mot hunden.

Vill du få mer svar och mer funderingar om ledarskapsövningar, rangordning och dominans föreslår jag att du läser den lilla boken men med det stora innehållet "Dominans och ledarskap fakta eller fantasi" Av Barry Eaton samt Anders Hallgrens bok "Alfasyndromet". Det finns även ett flertal artiklar om ämnet rangordning under Publikationer-Artiklar.

Som Per Jensen (Professor i etologi) skriver "Vetenskapen är inte ny utan har bara svårt att nå ut".

Mekaniska bestraffningar

För att ”rätta till” hundens beteende använder man sig även av mekaniska medel som skall ta bort symptomen. När hunden skäller finns det t.ex. antiskällhalsband, detta innebär för hunden att varje gång den skäller så får hunden en bestraffning i form av en citrondusch i ansiktet. När hunden drar i kopplet så finns det fler s.k. hjälpmedel att prova sig fram med. Det klassiska stryphalsbandet som hämmar/stryper andningen, gå fint selet som drar åt under armhålorna och haltigrimman som ser till att hundens huvud vänds inåt när den drar.

Naturligtvis är det hunden som får betala i smärta, rädsla och stress medan man trevar sig fram för att hitta en ”Quick fix”.

Det finns även hundtränare och givetvis ”bara” vanliga hundägare som inte tar till lika drastiska åtgärder som att medvetet jobba med bestraffning. Många av dessa hundägare vill inte motivera hunden med belöningar som godis. Argumenten är ofta att man inte vill ha en ”godishund” , ”hunden ska lyda mig ändå”, ”man vill inte muta” , ”alfaledaren går inte omkring med godis ” Man glömmer i samma mening att tiken bjuder på både mjölk och föda att spy upp till valparna, och kanske det viktigaste av allt- En flock består av familjemedlemmar, det är naturligt att ”ledas” av mamma och pappa och följa den som har resurser . Vargen/hunden har dessutom ett val- stanna eller utvandra? Vem valde vem bland hundar och människor? Läs gärna mer om familjestrukturer hos vargar under Publikationer-Artiklar.

Inlärning via koppelkorrigering - skarpa ryck eller segdragande, skrämma hunden till lydnad genom att kasta föremål bakom eller på hunden och hälla eller spruta vatten på hunden brukar även ingå i denna typ av skola.

”Nya” skolan, mjuka metoder

Är inte särskilt ny utan har tagit väldigt lång tid för hundägare att upptäcka och framförallt ta till sig. Som en klok kollega sa vid ett tillfälle "Jag känner inte till någon bransch som är så långsam och trög som hundbranschen".

När man jobbar med mjuka metoder talar man ofta om positiv förstärkning, negativ bestraffning, operant betingning, shaping, individ och rasanpassad träning.

Enkelt förklarat kan man översätta den mjuka sidans sätt att träna hund på att man inte medvetet går in och försöker straffa bort beteenden utan istället förstärker man hundens operanter (försök) som leder åt rätt håll till målet. Man fokuserar inte särskilt mycket på det som är dåligt då det är lätt hänt att man förstärker det beteendet istället, negativ uppmärksamhet är ofta bättre än ingen uppmärksamhet alls... Fundera t.ex. på hundägare som skriker "TYST" åt hunden som skäller mycket, hur många gånger om dagen får hundägaren upprepa "TYST" till hunden? Vad har hunden förändrat i sitt beteende? Slutar hunden att skälla mer än just för stunden/ dagen?

När man jobbar med mjuka metoder jobbar man mycket med orsakerna till hundens beteende istället för att låsa fokus på symptomet som t.ex. kan vara aggression, rädsla.

Att hitta orsaken eller orsakerna till en hunds agerande kan i mångas öron låta väldigt komplicerat och en del tom. Fnyser åt att det skulle finnas andra orsaker till en hunds beteende än dålig uppfostran och för slappt ledarskap.

Orsakerna behöver inte alltid vara så svåra att hitta eller att förstå sig på. Det kan handla om för lite socialträning hos hunden som skäller hysteriskt på andra hundar eller för lite frihet och stimulans för hunden som alltid drar frenetiskt i kopplet . Ibland kan det naturligtvis vara mer komplicerat än så. Det man ”vet” när man jobbar enligt det s.k. mjuka principerna är att man måste se till helheten och inte vara mekanisk och strafftänkande.

När man säger att man jobbar med mjuka metoder tolkas det många gånger som att man inte får sätta gränser hos en hund eller någonsin får säga ifrån. Vilket naturligtvis är ett mycket olyckligt feltolkande.

Det vacklande

Utöver mjuka och hårda metoder finns det en ganska stor ”klick” hundkonsulter som säger och anser själv att man uppfostrar och tränar med mjuka metoder men menar att man ibland beroende på ras och individ måste sätta ”tydligare gränser” genom att ta tag i hunden, gripa om nosen, hälla/spruta på vatten eller skrämma/hota hunden rejält med röstläget. Man delar gärna upp hundar i grupper om veka och hårda raser. Det hårda raserna kan man inte träna med s.k. mjuka metoder. Även i den här gruppen är det många som försvarar sitt strafftänkande och straffhandlande med att hundmamman är hårdhänt mot sina valpar.

Hur jobbar jag?

Jag antar att det inte är så svårt att kunna läsa mellan raderna att jag lutar mig mer mot det s.k. mjuka metoderna. Jag går däremot inte ut med att jag jobbar med mjuka metoder. Jag kan varken förlika eller känna igen mig till fullo i den titeln. Jag uppskattar inte benämningen ”Mjuka metoder” då jag anser att det mycket lätt feltolkas som jag nämnde tidigare. Utöver benämningen på träningsmetoden så jobbar jag uteslutande mot både kränkning och hot mot hunden och framför allt försöker jag att inte strida mot hundens naturliga behov utan istället tillfredställa och mätta behoven i den mån det går i vårt samhälle. Se t ex på en vallhund som jagar joggare, man kan nästan alltid utgå ifrån att en så arbetskrävande ras som jagar på egen hand eller maniskt är arbetslös och därför tar ut sin överskottenergi och understimulans på joggare. Här gäller det att ge hunden ett rejält arbete så att den ”slipper” skaffa sig egna arbetsuppgifter och joggaren kan få springa ifred. Ändå är det fortfarande skrämmande vanligt att instruktörer med mjuk ideologi tänker rent strafftänkande /stirrar sig blind på symptomet och hunden får sig en burk eller kedja kastad på sig när den jagar.

I mjuka metoder är det inte särskilt vanligt med fysiskt våld men däremot inte ovanligt med vatten, paragrafläsning kasta kedjor/burkar strax bakom eller på hunden och ömkning efteråt för att förstärka obehaget. Som en utbildningsledare sa till mig när vi diskuterade just ömkning efter en bestraffning; "Det är lika avskyvärt som att mannen skulle trösta sin fru efter att han har misshandlat henne". Jag är fullt benägen om att hålla med honom om det.
"Vatten gör inte ont" hör jag ofta hundägare försvara sig med när man går omkring med sin flaska vatten i jackfickan beredd att spreja bort ”felbeteenden”. "Nu behöver jag bara visa flaskan för min hund så upphör han genast bita i kopplet/ hoppa när han vill ha uppmärksamhet/skäller på andra hundar". "En citronstråle på nosen bara för att bryta skallet eller ett glas vatten över huvudet precis när hunden stjäl smörgåsen från matbordet är ingen fara för hunden".
"Burken träffar ju inte! Utan skall endast bryta hundens fel beteende för att sedan kunna belöna rätt beteende! Hunden kommer bara att minnas det positiva efteråt!".
" Straff fungerar bra så länge hunden inte ser att det är jag som matte som bestraffar. Vi kastade en tennisboll i baken på vår hund när han skrek av separationsångest, sen dess gnäller han aldrig mer när han är ensam men han är rädd för tennisbollar".

Detta är vanliga försvar och argument mot denna typ av ”mjuka straff” .

Visst är vatten mjukt, men mjuka metoder? Det hörs inte längre att hunden lider av separationsångest, men har ångesten av att vara ensam hux flux studsat iväg med tennisbollen? Ingen undrade varför valpen bet i kopplet ingen undrade hur valpen mådde. Ingen funderade på varför hunden hoppade så mycket och hur man kan ge hunden ett alternativ . Det man ständigt återkommer till är just det mänskliga strafftänkandet Hur kan jag straffa bort detta? Man glömmer lätt att det finns en orsak till hundens beteende. Valpen den / unga hunden som kampar med kopplet är ofta överstimulerad, trött och behöver få återhämtning. En enkel lösning kan vara att ändra på rutinerna, valpen bör gå kortare promenader med mindre stimuli eller unghunden behöver kanske mer rejäla arbetsuppgifter (istället för bara lek) som tröttar ut på ett behagligt sätt.

Att få vatten över sig är obehagligt. För många individer är det även skrämmande. Att bli stoppad av en skramlande burk eller kedja kan vara enormt effektivt och ge ett snabbt resultat. Ofta börjar hunden att upprepa beteendet igen efter ett tag och man måste man upprepa kastandet av burken eller kedjan då och då för att "påminna" hunden. Detta skapar naturligtvis ångest och oro hos hunden som i sin tur föder nya beteenden som hundägaren kommer att störa sig på och vilja straffa bort.

Typiska och vanliga ångest och stress symptom som kommer efter bestraffningar och då ingår även "mjuka bestraffningar" är att hunden är räddhågsen, lättirriterad, spänd, aggressiv, har svårt att koppla av, lätt för att varva upp och har koncentrationssvårigheter. Detta gäller naturligtvis även när bestraffningen är "lyckad" med andra ord hunden upphör med det oönskade beteendet.

Låt mig påminna eller upplysa om att det "smärtsammaste" straffet är varken slaget, vattnet eller burken utan tiden där emellan. Väntan, stressen och oron för När kommer nästa burk flygandens? När kommer vattenstrålen på nosen igen?

Föreställ dig att du sitter och lyssnar på en föreläsning. Plötsligt kastar en person i klassen vatten i ansiktet på dig eller någon kommer upp bakom dig och sprutar vatten i din nacke. Kommer du att kunna koppla av sen? Eller kommer du att sitta på nålar med en oroskänsla av att få vatten i nacken igen varje gång någon är bakom dig eller när någon lyfter ett vattenglas framför dig? Upprepas sen vattenkastandet då och då men med dagar emellan så kommer du att ständigt ha i bakhuvudet och längst in i maggropen en känsla av att snart kan "det" komma igen. Trots att du är väl medveten om att det inte kommer att göra ont så har du det ständigt med dig – känslan av att du ska vara "förberedd" på att det kan komma igen. Skulle inte den känslan göra dig stressad och spänd?

Låt oss nu istället föreställa oss att din förälder kastar vatten på dig, men bara en gång aldrig mer. Hur kommer det att påverka din relation och respekt för din förälder? En hund minns inte detaljer på samma sätt som vi men den minns sådant som ger starka intryck.

Läs gärna mer om detta i ”Problemet med straff” under Publikationer-Artiklar.

Samspela med hunden

Jag ser ingen anledning att enbart stirra sig blind på symptomen. Är man som människa i behov av att äta huvudvärkstabletter flera dagar i veckan är man förmodligen någonstans medveten om att man måste ändra på sin livsstil. Äter och dricker man för lite? Stressar man och sover för lite? Har man för höga krav på sig själv?

En hund som ofta rymmer på promenader har med stor sannolikhet väldigt tråkigt tillsammans med sin matte/husse. Den söker ”kickar” och ”utmaningar” som kan vara allt från att jaga, leta mat, spåra, leka med andra hundar eller hitta andra mer spännande människor. Att då börja bestraffa rymningen eller ställa högre krav på lydnaden känns fullständigt vansinnigt då hunden rymmer för att den inte får sina behov tillgodosedda tillsammans med sin matte och husse. Hunden skapar i längden bara större avstånd känslomässigt till matte och husse vilket i sin tur leder till nya problem mera straff och en olycklig hund. Istället bör man börja jobba med att lära husse och matte hur man kan bli en större tillgång och resurs för hunden , så hunden frivilligt och med glädje väljer att ta sällskap med matte och husse under hela promenaden.

Ett annat exempel är hunden som skäller mycket i bilen. Hundägaren får ofta tips att ta med sig en liten vattenpistol eller så skriker man ”tyst” under hela resan.

Hunden som skäller mycket i bilen har ofta stor förväntan med var just bilen ska föra hunden. Man har omedvetet lärt sin hund att när vi kliver in i bilen är vi på väg till skogen, kursen eller kompisen. Bilresan betyder massor av skoj. Hunden är så full av förväntan så att den nästan spricker.

Börja avdramatisera bilresorna och öka på aktiveringen som inte har med bilen att göra.

Hunden som skäller mycket i boxen på dagis mår inte bra, trivs inte och bör därför inte gå på dagis. Istället trär man på ett citronhalsband för att få tyst på skällandet. Naturligtvis finns det bra dagispersonal som informerar matte och husse om att hunden inte trivs och ej bör gå på dagis.

Avslutningsvis vill jag citera Åsa Ahlbom "Förebygg genom kunskap".